20110303

Blomkyrkogård i vardagsrummet?

"Du Linnéa, varför har vi en blomkyrkogård i vardagsrummet?" 
"Vad menar du?" 
"Jo, det står ju massa döda blommor på bänken i vardagsrummet. Jag vet faktiskt inte om jag tyckte det är så fint!"

Detta frågade Christoffer lite försiktigt en dag, efter att lite tyst kikat bort mot pelargonerna jag ställt på skänken i vardagsrummet. Visst är han en raring! *fniss* Men det ser faktiskt inte så fint ut när det står massa halvdöda blommor i vardagsrummet. Vad gör man inte för sina pelargoner :) Det är samma sak varje år och jag vet inte vad jag gör för fel. Jag gör ju precis så som man ska göra (trodde jag), ändå håller jag på att ta död på mina pelargoner när jag ska försöka övervintra dem. Varför har inte jag fått gröna fingrar? Jag tror faktiskt att jag räddade dem i sista sekunden i år, så nu står de och flämtar för sina liv i vardagsrummet, och som ni kan se, har alla börjat spira utom två. De två som inte börjat få små gröna blad är faktiskt de enda två som hade plastkrukor!  

Nu tillbaka till plugget, sen blir det jobb och träning!
Ha en fortsatt härligt dag! 
KRAM

4 kommentarer:

Tina sa...

Jag kan absolut nada när det gäller sånt. Helt hopplös på särskilt pelargoner, kan inte ens få dem att överleva på sommaren..

Lycka till med de som är kvar, Tina

mariaemb. sa...

Det ser ju ut som de tar sig fint! Själv har jag aldrig försökt övervintra eftersom vi inte har någon sval plats att förvara dem på....

Stor kram till dig!
Maria

Jessica sa...

1. Absolut inte plastkrukor, inte dränka men inte torrlägga, sol, näring, bra lucker jord (gärna utblandad med tex.leca kulor)mycket prat och kärlek på det.Har du vägarna förbi kan jag säkert ordna någon stickling till dig:) Ha det gott i solskenet Jessica

Therese sa...

Hahahah! Vad gulligt! Lika gulligt av dig att vilja rädda dessa kära pelargoner:) Jag försöker också, men jag vet med all säkerhet att jag inte har lyckats. De är kvar på balkongen... som visserligen är inglasad men inte isolerad och vad jag vet så gillar pelargonerna inte för många minusgrader.

Ja, drömma måste man ju få göra, och det är väl nästan lika härligt som nä rman väl har skaffat det där man drömde om... eller;)

Kram Therese