20110524

GRANIT i mitt hjärta

Photos: GRANIT.SE

Vilket farligt väder vi har haft idag, storm och regn. Alldeles underbart - jag har alltid älskat när det stormat! Det är så befriande och härligt! Perfekt alltså när man måste sitta framför datorn och knåpa ihop examinationer och behöver ork och lust. Nu är det bara två veckor kvar på kursen sen tar jag ett välförtjänt sommarlov från allt som heter plugg och studier. Två hela månader utan analyser, teoretiska begrepp, kritiska granskningar och ordbajsande (ursäkta ordvalet)! :) 

Vad är inte bättre, när man blir tung och trött i huvudet, än att mysa runt på granits hemsida  och njuta av alla fina nyheter de fått in. Allt skulle mer än gärna få följa med mig hem. Hade jag haft barn, så hade tältet helt klart haft en given plats någonstans här hemma. Eller tänk att kunna slappa med ett glas vin i skymningen med en filt över knäna i den rottingfåtöljen. Eller åka på utflykt och ha den snyggaste termosen av dem alla!?! Eller fylla träbacken med de finaste inredningsmagasinen eller inreda hemma med det absolut snyggaste materialet ZINK! ...  Ja, ni förstår nog att jag är helt såld på granits fina sortiment. Bästa butiken enligt mig och en butik jag verkligen saknar i min lilla stad! Snälla kan inte någon öppna GRANIT här hos mig, gärna på bakgården - jag lovar det är helt okej! :)

Nä, nu ska jag i säng - upp tidigt imorgon och fortsätta plugga och sen till jobbet! Kom gärna och förgyll min dag/kväll på jobbet imorgon kväll och köp lite skor :) Vi har fått in massor med finfina nyheter!

Önskar er en alldeles fantastisk god natt! zzZzZzZZ ©
STÖRSTA KRAMEN

20110520

Betongägg | Resultatet

Jag har ju inte visat betongäggen jag gjöt inför påsken. Jag blev riktigt nöjd med resultatet och jag kommer helt klart att göra det igen, men jösses vilket pilligt jobb det var att få loss skalen. 

Så här gjorde jag:
© Först blandade jag finbetong och vatten i en gammal tekopp med hjälp av en sked, tills resultat blev lagom tjockt (trögflytande, grötliknande konsistens). Glöm inte att skölja av kopp och sked med jämna mellanrum med trädgårdslangen, så hinner betongen aldrig torka till i koppen eller på skeden.  
© Därefter klickade jag i betongen i äggskalen. Jag ställde mina ägg i en liten skruvkork från en petflaska, det går även bra att t ex använda en äggkopp. Klicka inte i för mycket, det gjorde tyvärr jag och äggen är därför svåra att ha stående. Platta sen till toppen så att äggen lättare kan stå upp. 
© Knacka väldigt försiktigt på äggen efter att du fyllt dem med betong för att få bort eventuella luftbubblor, som ni ser fick inte jag helt bort mina, men det blev ju en del av charmen. 
© Äggen fick sedan stå och "brinna" (torka) i två dygn innan jag pillade bort skalet och oj vilket kämpigt jobb det var sen :) Ajaj, i fingertopparna! Nästa gång tänker jag prova pensla insidan av äggen med olja och se om skalet släpper lättare då.

LYCKA TILL! 
...och ha nu en fortsatt härlig fredag! Ut o njut - solen skiner ju! 

20110518

Med blicken framåt...

Livet är lite av en bergodalbana, det går upp, det går ner, lite runt och lite snett... ja ni förstår nog vad jag menar. Men det är väl så det ska vara, livet ska inte vara en stilla promenad utan hinder, utan man behöver ha lite kuperad terräng för att sedan kunna uppskatta promenaden när marken väl planar ut. Man tar sig igenom den svåra och jobbiga terrängen för att sedan kunna njuta av en picknick i det mjuka gräset tillfreds med sig själv och återigen ork och lust att blicka framåt. Om vi inte var tvungna att ta oss igenom de tyngre perioderna tror jag inte att vi hade kunnat uppskatta de finare stunder som gör livet så roligt att leva.

Jag vet att jag kommer att få leva med sjukdomen jag fick förra året antagligen resten av mitt liv och jag försöker leva för stunden och för de dagar då jag inte har ont och som idag är så många fler än det var förra året. Men så fort smärtorna kommer som ett brev på posten, tappar jag greppet om allt. Livet blir tungt, orken försvinner, lust och glädje likaså, musiken är inte längre lika vacker. Jag hör inte fågelsången eller ser blommornas klara färger. Drömmarna känns så långt borta och svåra att förverkliga. Jag blir negativ och modfälld. Ångest och dåligt samvete följer med sjukdomen som två trygga följeslagare. Usch, jag vill verkligen inte ha ont! Jag vill inte vara rädd för att behöva leva med det här för alltid! Kan jag någonsin riktigt slappna av mellan perioderna av smärta när jag inte vet när de kommer nästa gång. Är det på drömresan, i trädgården, på jobbet.... Ögonblick jag njuter av, älskar och är lycklig i, blir mörka och glanslösa. Förtvivlan och sorg! Jag är rädd för komplikationerna som följer med sjukdomen och att de ska bli orsak att jag i framtiden tillsammans med Christoffer inte kan uppleva saker vi tillsammans drömmer och längtar efter. Den här gången hade jag "bara" ont i några veckor, vilket är ett jätte framsteg jämfört med förra året men hur kommer det blir nästa gång? Blir det imorgon, nästa vecka, månad, år? Jag kanske är löjlig som inte är stark nog, men jag orkar helt enkelt inte vara stark och positiv. Jag tycker synd om mig själv, rätt eller fel? Jag vet inte... men såklart att det aldrig är bra att vara "svag" utan allt blir ju så mycket lättare genom att se saker positivt och med glädje och styrka. Bloggen har blivit lite som ett plank där jag kan skriva av mig, för många är jag anonym vilket jag tycker är skönt. Jag kan vrida och vända på saker, gnälla och tycka synd om mig själv och att sen vrida om hela situationen för att istället se möjligheterna och att  i slutändan kunna se att det är så otroligt underbart att leva. Jag är så oerhört lyckligt lottad som har så många omkring mig som bryr sig om mig och ger mig sånt enormt stöd vilket gör det jobbiga så mycket enklare att hantera. När det var som värst och jag fysiskt inte klarade av att själv hantera smärtan, släppte min underbara och älskade mamma allt för att finnas där för mig och stötta, pyssla om och laga ihop mig tills jag blev hel och själv orkade stå på egna ben igen. Jag älskar dig så mycket mamma! Du betyder så otroligt mycket för mig och jag är så otroligt glad och tacksam att jag har dig som mamma och vän! 

Trots åkommor har jag ändå hunnit njuta av den vackra vår vi haft, för nu är det väl ändå inte vår längre utan tidig sommar :) På påskdagen blev det en liten utflykt till Vägeröds Dalar, har ni inte varit där och ska semestra i Bohuslän rekommenderar jag att packa picknickkorgen och ta er en underbar promenad i detta vackra naturreservat (på tal om kuperad terräng :). Som en lummig oas beskrivs området och jag kan inte annat än hålla med. Vägeröds Dalar ligger på Skaftös ostsida, googla för mer info ;-) Bilderna ovan är från utflykten. Under promenaden bland bokskogar och kraftiga ekar kändes det som man kommit till tropikerna där murgrönan med sina otroligt häftiga rötter klängde sig fast längs träden för att nå ljuset uppe vid trädtopparna.

Jag önskar er alla en fortsatt underbar kväll! 
KRAM