Varför känns det som att man ibland inte hinner med sitt eget liv och varken har lust eller ork att göra sånt som man i vanliga fall tycker är roligt? Ibland känner jag mig så trött och orkeslös över allt jag vill göra men inte får gjort? Jag vill pyssla, hitta på kreativa projekt, göra roliga inlägg, träna, hjälpa min mamma med hennes häst, baka smarriga kakor och laga god mat. Jag vill börja renovera i sovrummet och planera för arbetsrummet, men jag har varken orken eller känner att jag hinner göra något av allt detta. Istället känns det som om jag varvar plugg med jobb och jobb med plugg. Plugget tar all min ork och just nu vill jag inget annat än att bli klar. Klar till vad? Vill jag fortfarande bli lärare eller har jag redan tröttnat på yrket jag inte ens hunnit börja med? Ibland känns mina drömmar och lycka väldigt långt borta!
Är det okej att känna så här? Såklart det är, men mår jag bättre av det? Svaret är naturligtvis nej! Jag mår inte alls bättre av att tänka negativt eller att tycka synd om mig själv. Ibland måste man bara kämpa lite hårdare för att se ljusglimtarna bland molnen, för visst finns ljuset där, det gäller bara att se bortom det mörka. För att få bort några mörka moln på min himmel blev vi tvungna att köpa en till bil. Egentligen ville vi inte lägga pengar på en bil, men för att må bra var det en nödvändig prioritering. Vår vardag kommer tack vara denna älskade bil att bli så mycket enklare. Så tänk vad något så enkelt kan göra ens vardag så mycket roligare. Vi kan med andra ord skapa vår egen lycka eller sitta och vänta på att lyckan ska komma till oss. Själv föredrar jag att kämpa lite för att nå mina drömmar! För vilka drömmar är värda att nå om man inte är lycklig på vägen till dem?
Egentligen tror jag inte heller att det handlar om att jag tröttnat på yrket utan det handlar nog mer om att verkligheten snart knackar på dörren. Jag har inte långt kvar nu, mindre än ett år. Januari nästa år tar jag min lärarexamen, eller som jag hellre uttrycker mig, då blir jag färdig fritidspedagog :) Att jobba med barn är bland det roligaste som finns, så valet att utbilda mig till lärare är något jag absolut inte ångrar. Det är ett roligt och kreativt yrke. Det finns inga som ger mer än barn eller som man kan lära sig mer av. Läraryrket är också ett kanonyrke att ha med sig i bagaget, något man alltid kan falla tillbaka på. Så visst är jag nöjd med mitt val, jag är nog bara lite nervös :D
Egentligen tror jag inte heller att det handlar om att jag tröttnat på yrket utan det handlar nog mer om att verkligheten snart knackar på dörren. Jag har inte långt kvar nu, mindre än ett år. Januari nästa år tar jag min lärarexamen, eller som jag hellre uttrycker mig, då blir jag färdig fritidspedagog :) Att jobba med barn är bland det roligaste som finns, så valet att utbilda mig till lärare är något jag absolut inte ångrar. Det är ett roligt och kreativt yrke. Det finns inga som ger mer än barn eller som man kan lära sig mer av. Läraryrket är också ett kanonyrke att ha med sig i bagaget, något man alltid kan falla tillbaka på. Så visst är jag nöjd med mitt val, jag är nog bara lite nervös :D
Önskar er alla en härlig god natt! zzZZZ
kram Linnéa