Att vända blad...

Livet som en bok, vi läser vidare ovetande om vad nästa sida bär med sig. För att få veta vad som händer på nästa sida är vi tvungen att vända blad. Från det välkända till det helt okända. Med bindel för ögonen går vi framåt helt ovetande om vad framtiden bär med sig. För fyra år sedan vikarierade jag på två olika skolor, i massor av klasser och fritidsavdelningar. Ingen rotad plats där jag hörde hemma, en osäker framtid och saknaden att få tillhöra ett och samma ställe och arbetslag. Jag satte mig i skolbänken, trots bestämda åsikter om att aldrig göra det igen. En utbildning senare fick jag möjligheten att äntligen söka min första 100 % tjänst. Intervjun kom med pirr i magen och spända nerver. Jag ville ju det här så gärna. Med darriga ben gick jag därifrån men ett svagt hopp om att kanske, men bara kanske skulle jag ha turen på min sida. Några timmar senare fick jag telefonsamtalet jag både längtat och våndat efter. Jobbet var mitt om jag ville ha det. En sprudlande glädje spred sig i mitt bröst, tre års längtan och väntan var äntligen över. Visst ville jag ha det, mer än något. Med en ofärdig uppsats fick jag börja några veckor senare, tacksam och glad. Nu på torsdag ska jag hälsa på. Mitt första besök efter intervjun. Träffa pedagogerna och barnen. Äntligen. På måndag nästa vecka vänder jag sida i mitt liv och börjar jobba. En ny inriktning, en ny tid tar sin början. Att äntligen få jobba med det jag älskar. För det gör jag. Ibland blir man osäker, det finns ju så mycket annat att älska. Fota, skriva, inredning... Men att få möjlighet att skapa en grund, en framtid och en underbar skolgång för så många fantastiska barn är ett mirakel och en så fantastisk stor lycka. Det ska bli så roligt. Längtar. Uppsatsen är fortfarande inte klar, vecka sju går vi upp med den. Men jag fick ledigt. Inga problem. En ovetande framtid som känns så levande, nära och fantastisk. Tacksam, lycklig och glad.

"Life is what we make it, always has been, always will be." 
~ Grandma Moses

Lika lycklig blir jag när jag ser alla er som tar er tid att lämna kommentarer och kikar in här på min blogg. Jag blir så glad. Det värmer så. Ni ger inspiration, glädje och lycka att blogga, så tack. Ni är alla så fantastiska! 

Stor kram till er alla 

♥