Tanttrosor och snart hälften till 50

Sista dagen på första veckan så här långt. Dagarna rullar på i en saklig fart. Jag har fortsatt fundera kring året som kommer, 2012. Ett år som i så många år varit så laddat, fullproppat med förväntningar, känslor och hopp. 2012, året då jag tar min examen - nyexad lärare. Tänk. Äntligen! Hoppet och längtan som legat och pyrt som en aldrig fallnande glöd, varm och trygg ända in i själen. Och nu är jag snart klar. Inte än. Snart.Vecka sju ska vi gå upp med vår uppsats. Pirrigt och laddat. Spännande och så fantastiskt! 

Jag fyller 25. 19 februari. Jösses, blir jag gammal då? Nja, kanske inte. Fast, det låter ju rätt stort. 25. Hälften till 50. Jag känner mig inte så gammal. Rätt ung faktiskt. Men som min kära mor ibland säger, så beter jag mig ibland mer som medelålders, hm... vad svarar man på det!?! Men det kanske stämmer. Rent psykiskt är jag nog närmare tant än barn. Eller? Jag älskar att åka pulka. När första snön dalar ner utanför, står jag med nästan tryckt mot rutan, så det blir ett runt liten näsmärke kvar på rutan. Jag älskar att öppna paket, river och sliter i snören, papper och kartong tills jag som en våt fläck snyftar av tacksamhet över gåvor som fantastiska människor ger med kärlek och omtanke. Jag älskar godis och inget tråkigt vuxengodis då. Utan läckra färgglada döskallar, sura nappar och hundben... Ibland räknar jag faktiskt ner dagarna till fredagsmyset, chipset, godiset och mys framför tven. Jag spelar dataspel, tvspel, vanliga spel med inlevelse och vinnarkänsla. Det är lika roligt varje gång. Jag tycker fortfarande det är jätte roligt att gunga, fast jag börjar tyvärr bli lite "gungsjuk" och illamående av att gunga  på äldre dar. På äldre dar ja, lite tant har jag nog blivit tyvärr. Det tar emot att erkänna men mamma har nog rätt. Nu för tiden letar jag byxor med midja upp till naveln. Nu har jag ångestfyllda känslor över jeansen jag så glatt använde förr, nu pustar och stönar jag efter att krampaktigt krängt på mig ett par Super slim, super low jeans. Herregud, använde jag sådana jeans förr?? Det är ju knappt så det man vill dölja döljs. ??? Nej, tacka vet jag bekväma lagom höga, lagom tajta. Att köpa för små jeans, som krävde både styrka och tålamod för att få på sig, finns inte längre på min karta. Jag minns fortfarande hur jag hoppade, böjde mig, krängde och slet för att få upp jeansen över rumpan och inte mindre för att kunna knäppa dem, och Christoffer och mamma som stod utanför med en liten skeptisk rynka i pannan. "Ska du verkligen inte köpa ett par större byxor Linnéa?" och jag svara lite ansträngt med andan i halsen att "Nej, då, dem töjer sig...?" Då var super slim, super low som ett andra skinn. Jag ska inte börja prata trosor, då bara skriker det tant över mig idag! :) Spetsiga, sexiga string, inget för mig längre! Tacka vet jag bekväma bomulls boxer som går att tvätt i 60 grader! Push up behåarna puttas längre och längre in i garderobern och ger plats åt bekväma behåar som inte puffar brösten åt något håll utan håller dem bara mer på plats. Vart tog de decimeter höga klackarna vägen? Jo, visst finns de kvar. Står fint på hyllan och samlar damm. Nej, visst är det skönare med converse, boots eller gummistövlar! Japp så är det, detta är mitt nya jag! Klackarna har fått ge plats åt gummistövlarna, de sexiga trosorna har fått ge plats åt de mer bekväma tanttrosor.... osv, osv. hihi* Ordet bekväm är mitt nya ledord. Ja jösses, var ska det sluta. Men ålderskris är inget för mig, inte än i alla fall. Jag trivs i mina bekväma livssstil. Men visst chockar jag till ibland, mig själv i alla fall och drar på mig spets och klackar. Men bara för en kort stund, sen åker de av och ger plats åt pyjamas och tofflor. Lagom sexig sådär när man fyller 25. :) 

Med dessa tankar önskar jag er alla en fortsatt underbar dag! Ingen snö här än, men frosten ligger så vacker på marken och gör vårt landskap alldeles vitt och krispigt. 

stor kram 

♥